Inte hänt något nytt att skriva om på ett tag nu


Ibland när man är ute och går och då framför allt på hundpromenaderna hemikring så verkar det inte finnas något att fotografera, inga människor, inget som händer, inget av intresse.
Men ser man sig omkring finns alltid något att fotografera, inget spännande kanske men ändå något som fastnar.
Ett par bänkar, en busshållplats och några blommor med en putsad vägg som bakgrund, inget spännande som sagt men ändå.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Under parasollet

Bild
Vi är nu inne i mitten av sommaren. En sommar som hittills varit omväxlande höstlikt kall och tropiskt varm. Vi har lagt trägolv på uteplatsen vilket gjort att vi nästan fått ett rum till. Grönskan runt är tät och skuggande. Ett extrarum för morgonkaffet och kvällsglaset. Det har inte varit många blogginlägg för mig de senaste månaderna, mycket har hänt men inspirationen skriva har saknats. Covid-19 slog till hårt över landet men tack och lov har den inte drabbat oss, min mor flyttade upp till Stockholm i mitten av maj och min hustru bröt ankeln på vänsterbenet någon vecka senare. Så tiden har gått genom att dels ställa upp och passa upp hemma och dels hjälpa min mor möblera, hänga upp tavlor och lampor etc. samt gå och handla både hemma och till min mor som pga sin ålder, nittioett, inte bör gå i affärer eller träffa folk. Pompe blev dålig, fick diarré med blod i, kräktes mycket slem, vägrade äta mat och dricka vatten, så en dag och kväll tillbringades på djursjukhuset i Bagarmossen d
Läs mer

Diggilo diggilej

Bild
Diggilo Diggilej alla tittar på mig Stockholms stads gyllene bro Så kom den då i coronavirusets spår, bron med stort B. Bron som skall målas guldgul, varför inte en färg som står i bättre balans med det svenska kynnet och det aktuella vädret ... grafitgrått. Ända från Kina kom den, bron alltså men även viruset som drabbat hela världen. Vad händer nu om den inte passar, om bron är för lång eller alldeles för kort. Det måste vara väldigt svårt reklamera den. Jag tror de fått storhetsvansinne gubbarna i Stadshuset, guldfärgad.
Läs mer

Slaget vid Farsta Creek

Bild
Läser med förvåning om president Trumps öppet rasistiska uttalande och undrar vilket tidevarv vi lever i eller kanske snarare vilken intellektuell ålder president Trump har. Jag kommer ihåg när vi var små att vi efter skolan i Farsta ibland lekte indianer och cowboys, eller indianer och vita som Trump skulle sagt. Vi var väl åtta till elva år gamla. De tuffa hårda grabbarna ville alltid vara cowboys och de andra fick bli indianer. Cowboysen hade knallpulverpistoler medan indianerna fick nöja sig med gummitomahawks, pilbågar fick de inte använda eftersom de kunde skada den man sköt på och pistol eller gevär det fick indianerna inte ha för det hade de aldrig i serietidningarna. Blev man skjuten, dödad, fick man räkna till tjugo och sen kunde man vara med igen. Egentligen hade indianerna aldrig någon riktig chans, så fort de anföll eller blev anfallna så pangade cowboysen på med sina knallpulverpistoler och skrek pang du är död. Efter tre död så fick man inte vara med och leka längre
Läs mer