Snart kan vi flyga vi med

Det står två ännu ej flygkunniga måsungar utanför vår port, hur de klarat sig från katterna i området är ett under. När man går ut genom porten får man ta det lugnt så de hinner undan, in i buskarna eller bara lite åt sidan. Stannar man för länge nära dem får man se upp, deras föräldrar gör störtdykningar som de värsta Stukaplanen och risken få mittbena är överhängande.

De finns där nära porten hela dagarna men när de hör de vuxna måsarnas skrik springer de ut på gården pipande som om de säger här är jag och jag är hungrig. Efter en liten stund kommer någon av deras föräldrar glidande med krävan full av mat, landar intill dem och utspisningen tar sin början. Om bara några dagar kommer även de kunna flyga, glida som om de vore Jonathan Livingston Seagull, lämna oss jordbundna kvar på marken längtande se efter dem högt där uppe.