Minnen från framtiden

Läste i dag i en artikel på DN att livet tar slut vid trettiotre, att man efter det inte längre lyssnar på ny musik utan bara sitter hemma och lyssnar på sin barndoms hjältar, att man inte längre har förmåga att utvecklas och lära sig något nytt utan bara fortsätta vara fram till den dag man lämnar jordelivet. Vilket skitsnack, jag lär mig något nytt hela tiden, lyssnar på ny musik och jag har hittat många bra nya favoriter på gamla dar och massor med bra musik sedan jag fyllde trettiotre. Inom fotograferandet tycker jag nog att jag hela tiden ser mer, fått ett bättre bildseende, har utvecklats och utvecklas framåt hela tiden. Jag tycker synd om den som tror livet slutar så tidigt, sen får man ju hoppas att de unga i dag lärt sig något av de äldre, av tidigare generationer och inte gör om samma misstag. Tar nya tag för rädda vår planet och skickar tillbaka den bruna sörjan som sprider sig över vårt land, skickar tillbaka den ner i rännstenen där den hör hemma. Gå ut, upptäck nå

Fotoklubben hade gatufoto vid Årsta torg i dag så jag tänkte, vad sjutton jag hänger på. Var länge sedan jag var med på deras promenader, lockar tyvärr inte så mycket vara med i ett gäng på kanske femton kameraförsedda personer trava runt och terra en del av staden. Temat för dagen var vinter i Årsta, mer riktigt borde väl vara en regnig dag vid Årsta torg men det hade de också garderat sig för. Årsta är en ganska så trevlig del av Stockholm, lite mer som söder var innan det alla likformade hipsters flyttade in. Här kan man fortfarande se och träffa ett och annat original som inte är stöpt i samma form. Som gubben som berättade att han bott här och i samma lägenhet i åttio år, hur gammal han såg ut att vara ? Ja i alla fall åttio men troligen något år mer. Det är lättare än någonsin ta sig hit, tvärbanan till Valla Torg, sedan tre minuters promenad och man är framme. Väl värt ett besök även om det denna regntunga dag var ganska så folktomt.