Minnen från framtiden

Hösten är här, luften känns klar och frisk inte alls lika fuktigt jolmig som den kändes i augusti. Jag gillar hösten, den höst som det ofta är i september innan regnperioden och slaskvädret börjar, alla vackra färger naturen bjuder på. Promenaderna blir gärna långa igen, lika långa som de kan bli på våren. Under sommaren är det ibland så pass varmt så långa promenader känns tyngre, framförallt för Pompe, då blir de oftare uppdelade i kortare bitar varvat med lite vila, vatten att dricka och kanske också lite hundbad för svalka. Om tre minuter landar familjen på Arlanda efter fjorton dagar i Tokyo så då går livet tillbaka till det normala igen. Har haft svårt sova på nätterna, inte av oro utan mer av det är så tyst inne. Saknar min hustrus lugna andetag där hon ligger sovandes lugnt bredvid mig i sängen. Om drygt en och en halv timma bör de vara hemma.

Ja försvunnen kanske inte är helt riktigt men mycket av den är undangömd på platser där få passerar, inte allt men en del av den är det och det är kanske därför flera inte ens är påbörjade trots att det nu bara återstår en knapp vecka av utställningstiden. Men några av dem ska ju få bli permanenta och kunna ses under en längre tid. Så den tid som satts upp för muralmålningsfestivalen Wall Street Nacka mer troligt är den tid som konstnärerna har på sig för skapa sina konstverk än de två veckor som den ska kunna ses. De styrande politikerna har fått lite kritik av opposition och andra personer för att de styrt motivurvalet för mycket. Bland annat fick en av dem från början inbjuden konstnär med sin ateljé i Nacka inte vara med då hans namn förknippades för mycket med grafitti vilket tydligen är fult. Jag tror de har svårt skilja på klotter, taggar och grafitti. Att många verk är svåra finna beror nog också mycket på de privata fastighetsägare och andra som ställt byggnader till förfo

På promenaden i dag med Lars Asplund pratade vi bland annat med killen på bilden ovan, han var nybliven pensionär. Han hade inte fyllt 65 utan börjat ta ut sin pension redan vid 62 års ålder, detta firade han genom att ta sig ett glas öl. När jag frågade vad han skulle göra som nybliven pensionär så svarade han att han inte visste riktigt men att han efter ölen tänkte ta cykeln ned till Årstaviken för att simma, det brukar jag göra varje dag berättade han, vintertid innan isen lägger sig och när det inte är så mycket båtar brukar jag simma några längder från Södersidan till Årstasidan och sen tillbaka igen men så här års simmar jag fram och tillbaka efter strandkanten istället. På frågan om vad han skulle göra den dag han inte orkade simma längre så fick jag till svar att han då troligen skulle göra vad många andra gamla pensionärer gör numera, spela boule.