Minnen från framtiden

Man kan nu återigen ifrågasätta president Trumps mentala ålder efter hans beslut att ställa in ett beslutat stadsbesök och inte åka till Danmark eftersom de nekat honom köpa Grönland, mig påminner han mer och mer om ett barn som inte får sin vilja igenom och därför skrikande, sparkande och gråtande slänger sig ner på golvet vägrande flytta på sig. Att en sådan människa ska få styra och ställa i en militär stormakt som USA överstiger mitt förstånd. Men nu var det inte det jag skulle skriva om. När jag och min bror växte upp hade vi ett sommarnöje nära en insjö mitt i skogen några mil norr om Åkersberga. Hela skolloven tillbringade vi där och även många helger året runt. Somrarna var fyllda av lek och bad och på vintrarna grillade vi korv samt åkte skidor. Jag minns att vi ibland cyklade ner till närmaste affär i Össebygarn för att köpa glass eller godis. Affären låg en halvtrappa ner i ett hus mittemot kyrkan. Det här var i slutet av 50- och början av 60-talet då en pinnglass kostad

Sommaren närmar sig sitt slut, skolorna har börjat och i och med det har fler slutat sina semestrar och börjat arbeta igen. Och fler än någonsin verkar välja cykel som sätt att ta sig in till stan, inget fel i det jag tycker också det är bra motion att cykla. Men varför denna brist på respekt för sina medtrafikanter, bara för att Ni cyklar är ni visserligen miljömedvetna men Ni är inte guds utsedda och ska ha företräde i alla lägen. Dessutom har jag för mig att är det en kombinerad gång och cykelbana så är det gångtrafikantens hastighet som gäller och inte bara den som går utan även cyklisten som ska underlätta och hålla undan. Som det är nu får man som gångtrafikant ofta hoppa eller slänga sig ut i gräset eller nässelsnåret vid sidan av gångvägen för att inte bli påkörd av någon tidsjagande cyklist som passerar i full fart utan att vare sig ge signal före eller flytta sig en decimeter i sidled. Ofta får man istället höra okvädesord från dem för att man är ute och går och som de tyck

Det har gått några dagar sen jag skrev sist, familjen är bortrest, min hustru är i London för träffa sin äldsta son med blivande hustru, de gifter sig om 14 dagar i Eksjö förresten och hennes yngsta son är på Fårö med jobbet. Själv har jag haft min mor här, hon kom upp i söndags för titta på nytt boende. Hon har bott i Nyköping de senaste åren, flyttade ner efter min fars död till Nyköping där min bror med fru och enda barnbarnet bor. Men nu längtar hon upp till Stockholm igen, så vi har åkt runt och sett på lite olika alternativa lägenheter som kan vara av intresse och se hon har nu skrivit på för en ny lägenhet i Orminge, en tvåa i ett nybyggt hus, så i mars flyttar hon hem igen som hon själv säger. Inte dåligt för en person som fyller nittioett i december, vem säger att livet tar slut och att man slutar planera för framtiden när man blir äldre. Vad gäller bröllopet om fjorton dagar så har jag blivit ombedd fotografera, inte som ren bröllopsfotograf utan mer som social fotograf, b

Det verkar som alla "fotografer" skriker efter mer pixlar, ibis, ois och allt vad det nu heter. Å vad jag längtar efter att det kameramärket jag använder kommer ut med en ny kamera, tänk om den kommer ha inside body stabilisation, 50 megapixel och kan ta 60 bilder i sekunden. Blir det inte det då byter jag till någon annan kameratillverkare. Å ett nytt objektiv gärna zoom så jag kan fota närbilder på folk utan att behöva konfrontera dem. Men vad fan är det inte motivet som är huvudsaken, motiv och komposition, det trodde i alla fall jag när jag började fota för många år sen. Sedan har jag äntligen med mycket vånda valt ut de bilder jag kommer visa på Planket den 17:e augusti, kom gärna och titta och prata en stund. Det uppskattas.