Minnen från framtiden

Dagens ros vill jag ge Bengt "Bengan" Björkbom som efter tio år i går arrangerade sitt och kanske också Gnestas sista fotoplank, Gnestaplanket. Många kända och mindre kända fotografer har genom åren deltagit, på första planket var det fem fotografer som deltog och i går hela tjugofem stycken. Fem år i rad har jag varit i Gnesta och fått se många fina fotografier och fått träffa många trevliga människor och i går passade jag även på hänga några bilder själv på den öppna biten. Om tre veckor pågår fotoplanket i Stockholm för fullt, två dagar med många fotografer att träffa och fina fotografier att beskåda. Och det nedanför Vitabergsparken på Malmgårdsvägen/Lilla Mejtens Gränd.

Så har man då sett filmen Midsommar på bio, en sak är då säker jag åker inte till Hälsingland igen i brådrasket. Hur filmen var, nja jag har sett många betydligt bättre men kanske inte lika knäppa. Lite besviken att de inte spelade Horgalåten är jag i alla fall, å inte dansade de små grodorna (men nästan).

Han står där nästan varje dag, sheriffen, och håller koll på trafiken, bussarna och Saltsjöbanan. Min fråga om han jobbat på Saltsjöbanan, Björknäsbussarna eller bara är allmänt intresserad av bilar den vill han inte svara på "nej nu blir du alldeles för personlig, jag känner ju inte dig". Samma sak när jag frågade om den lilla medaljen som han har på sin väst "det var farsan som fick den och det är en jävla fin utmärkelse, den kan jag berätta mer om men det tar tid så det får vi ta en annan dag". "Förresten där kommer det en buss, passa på ta ett par bilder nu för sen ska jag trava hemåt, det är dags för lunch".

Ibland när man är ute och går och då framför allt på hundpromenaderna hemikring så verkar det inte finnas något att fotografera, inga människor, inget som händer, inget av intresse. Men ser man sig omkring finns alltid något att fotografera, inget spännande kanske men ändå något som fastnar. Ett par bänkar, en busshållplats och några blommor med en putsad vägg som bakgrund, inget spännande som sagt men ändå.

Läser med förvåning om president Trumps öppet rasistiska uttalande och undrar vilket tidevarv vi lever i eller kanske snarare vilken intellektuell ålder president Trump har. Jag kommer ihåg när vi var små att vi efter skolan i Farsta ibland lekte indianer och cowboys, eller indianer och vita som Trump skulle sagt. Vi var väl åtta till elva år gamla. De tuffa hårda grabbarna ville alltid vara cowboys och de andra fick bli indianer. Cowboysen hade knallpulverpistoler medan indianerna fick nöja sig med gummitomahawks, pilbågar fick de inte använda eftersom de kunde skada den man sköt på och pistol eller gevär det fick indianerna inte ha för det hade de aldrig i serietidningarna. Blev man skjuten, dödad, fick man räkna till tjugo och sen kunde man vara med igen. Egentligen hade indianerna aldrig någon riktig chans, så fort de anföll eller blev anfallna så pangade cowboysen på med sina knallpulverpistoler och skrek pang du är död. Efter tre död så fick man inte vara med och leka längre

I dag var vi i Mammons tempel eller Mall of Scandinavia som någon stjärna döpt det till, ligger i Solna och stort är det, störst i Skandinavien sägs det, i vilket fall som helst störst köpcenter i Stockholm. Rea-märkta varor var inte på rea utan tydligen felmärkta och skulle inte alls vara där de hängde eller kosta det som stod på prislappen, nåväl vi hittade i alla fall det vi skulle och kunde sedan ta oss hemåt igen. Tror inte jag kommer besöka det igen, det var hemskt stort, hemskt många affärer och hemskt mycket folk. Kort sagt det var hemskt men jag fick ändå en trevlig dag ihop med min kära hustru.

Hon stod där vid väggen alldeles ovanför trappan och väntade när vi gick förbi. Det var lunchtid så vi passade på att gå in på en liten restaurang som låg till höger runt hörnet nedanför. Personalen var fullt upptagna med alla matgäster så det tog lång tid för oss få vår mat, vi satt där i nästan en och en halv timma. När vi ätit klart gick vi uppför trappan igen för ta oss tillbaka in mot centrala staden, spårvagnen hade en hållplats lite längre upp. Hon stod kvar på samma ställe fortfarande, väntande.

Ibland händer det att jag ser saker som jag passerar varje dag utan att lägga märke till dem, ser hur vackert allt runt mig egentligen är.

Det står två ännu ej flygkunniga måsungar utanför vår port, hur de klarat sig från katterna i området är ett under. När man går ut genom porten får man ta det lugnt så de hinner undan, in i buskarna eller bara lite åt sidan. Stannar man för länge nära dem får man se upp, deras föräldrar gör störtdykningar som de värsta Stukaplanen och risken få mittbena är överhängande. De finns där nära porten hela dagarna men när de hör de vuxna måsarnas skrik springer de ut på gården pipande som om de säger här är jag och jag är hungrig. Efter en liten stund kommer någon av deras föräldrar glidande med krävan full av mat, landar intill dem och utspisningen tar sin början. Om bara några dagar kommer även de kunna flyga, glida som om de vore Jonathan Livingston Seagull, lämna oss jordbundna kvar på marken längtande se efter dem högt där uppe.

Lyssnar på väderleksrapporten, nu är det slut på värmeböljan, nu väntar kallare, regnigare och blåsigare väder över större delen av landet. Det normala svenska sommarvädret alltså, värmen kan komma tillbaka igen i slutet av månaden eller i augusti. Ganska så typiskt och synd för alla som börjar sin efterlängtade semester nu.

Året var 1984, jag och min bror skulle gasta på Gotland Runt ombord på en Crown 39 ägd av en kille från Katrineholm som gillade stora segelbåtar och snabba bilar. Hans motto var "kör man tillräckligt fort hinner man före älgen", min uppgift ombord var att navigera och min brors rorsman. AP Navigatorn var då ett nytt hjälpmedel till navigationen och jag hade aldrig rört vid en innan start, inte ens sett någon. Ett par dagar innan start kom instruktionsboken på posten hem till mig så jag skulle hinna lära mig hur den fungerade. Efter en snabb genomläsning konstaterade jag att det var nog bäst göra en lathund med de inställningar och programmeringar som behövdes för seglingen så sagt och gjort jag satte ihop en sådan som jag tog med mig ut till Sandhamn dagen innan start. Väl på plats i båten så gick det fort att med hjälp av lathunden lägga in de waypoints m.m. som vi hade nytta av. Båtägaren var lätt imponerad av lathunden och visade den för ett par andra deltagare som mig o